Sommaren börjar äntligen kännas av på riktigt, och det är skönt, efter en lång vinter och en försenad vår. 

Vinterns jobbiga skoldiskussioner i media,  har kännts lätt frustrerande, det händer ju ingenting, utom att fler och fler "förstå-sig-påare" kommer med goda råd; oftast kommer rådgivarna från samhället utanför skolan, och lärare och skolledare sitter stilla i båten. Förmodlifgen alldeles för utmattade för att orka bemöta kritiken och alla synpunkter som förekommer.

Ett viktigt inlägg inifrån skolvärlden i debatten kring den svenska skolan kommer från Per Kornhall, f.d undervisningsråd på Skolverket. Han har skrivit ett debattinlägg i bok-format, "Barnexperimentet - Svensk skola i fritt fall", som mycket vederhäftigt belyser bakgrund och orsaker till att det blev som det blev med (naturvetenskapen i) den svenska skolan.

Det är bra att känna till historia och bakgrund, men vi ska givetvis se framåt. Vad behöver vi göra och vad kan vi, med rimliga ansträngningar, göra för att elverna ska klara sin skolgång med bravur, utan att de i sin tur blir helt utmattade?

Vi borde kanske, som socialdemokraterna föreslår, göra en nationell samling kring skolan, men det är politikernas bord. Själv är jag inne på att vi borde försöka tala ihop oss med lärarutbildningarna runt om i landet, om hur en progression av kunskapen skulle kunna se ut. Alltså, att vi gemensamt funderar på hur vi borde undervisa, gärna med stöd och belägg från forskning, för att kunskapen ska byggas progressivt från förskola ända till gymnasium. Det här är speciellt viktigt inom ämnen som de naturvetenskapliga, eftersom dessa ämnen är "kontraintuitiva" - vi får inom naturvetenskapen lära oss att se, att saker och fenomen inte är som man skulle kunna tro. ta t.ex lagen om materiens oförstörbarhet, eller energins bevarande. Det är inte helt enkelt att förstå dem, med tanke på att materien ser ut att försvinna t.ex vid förbränning, eller att energin verkar ta slut när fet brunnit klart. Det är saker, som man oftast  lär sig i skolan. I själva verket lär vi oss så mycket om vår (naturvetenskapliga) omgivning i skolan idag, att det skulle vara direkt skrämmande om vi inte hade möjlighet att förmedla den kunskapen till följande generationer. Det skulle verkligen utsätta samhället för allsköns bedragare, och lycksökare. Många livsviktiga funktioner, som dricksvattenförsörjningen och livsmedelskontroll, skulle riskeras utan kemikunniga! Jag vet inte om det känns energigivande för svenska kemilärare, men den enkla sanningen är att ni är behövda! I kubik!