Mantrat för satsning på naturvetenskap i skolan har under de senaste åren har varit didaktik i olika former med bl.a  flipped classroom,  formativt arbetssätt, bedömningsgrunder, lesson och learning study . 

Utbildningsminister Jan Björklund startade sin ministerkarriär med att poängtera kunskap i skolan, men sen ändrade han spår och det blev ämnesdidaktik för hela slanten, när skolan skulle bygga ”på vetenskaplig grund”.  Nu verkar det ändå ha gått upp för politiker och handläggare på departemetet  att ämnesdidaktik inte är samma sak som ämneskunskap. I söndagens DN (2 mars) skriver JB på Debatt att ”det har varit förödande för skolan att pedagogiska processer uppfattats som viktigare än ämneskunskaper” och att ”det lett till att huvudmännen inte har efterfrågat ämneskunskaper”.

Så långt är vi helt överens om debattexten. Men sen kommer några påståenden som det blir svårare att följa tankegången i. Som t.ex att en högre dimensionering av utbildningsdplatser för lärare i  naturvetenskapliga ämnen skulle få fler lärare att söka till dem, trots att de nuvarnade inte fylls. Eller att en bonus-peng på 25 000 sek per naturvetenskapligt, tekniskt  eller matematiskt ämne skulle påverka antalet ämnesbehöriga lärare i skolan i nämnvärd grad. Problemet är minst lika mycket att arbetsförhållandena i skolan inte är så attraktiva att de lockar ambitiösa unga människor till yrket!
Efter att man sett till att läraren får en rimlig lön, är arbetsförhållandena mer intressanta än löneförhöjning för de allra flesta lärare med ambition på att stöda elevers prestationer och intresse för naturvetenskap, teknik och matematik. Kanske Mette Fjellkner som ska utreda möjligheter att påverka ”oreda och oro i klasser” ( med en ny ”reform”) kan komma med någon salomonisk lösning? En lösning,  som samtidigt också förbättrar lärares trovärdighet som professionella aktörer. I alla fall tycker jag mig ha läst/sett på TV att hon inser problemet med att lärare påförs reformer och förändringar, utan att ha blvit tillfrågade om saker som är direkt kopplade rtill deras arbetsutövning. Ett större ansvar och mer befogenheter att bedömma vilka åtgärder som kan tänkas ha betydelse för det egna ämnet/den egna skolan,  är mitt recept för att göra läraryrket attraktivare. Jag tror inte att man ska ha samma åtgärder i alla skolor/kommuner. T.ex minskad klasstorlek HAR betydelse när det gäller laborativa ämnen. Det är inte rimligt att hela tiden  laborera i helklass, det gör att man måste välja bort arbeten som kunde vara både intressanta och viktiga ur inlärningssynvinkel. Och extra timmar och läxhjälp  kan vara effektivt, fast alla ska inte vara tvungna att införa det. Regeringen borde också följa upp att alla skolor har de utrymmen och faciliteter som hör till en skola, som kurator, bibliotek, NO-salar och skolgård. Vi får vänta på nästa utspel om skolan, för det kommer nog många än under detta valår