Studenterna har sprungit ut, niorna har slutat och den årliga debatten om hur dåligt det går i den svenska skolan florerar i sommarmedierna, läs: hur många % av eleverna som inte har fått fullständiga betyg , resp. hur många som har fått rena glädjebetyg etc.

Jag vill inte påstå att det inte finns problem med prestationer inom den svenska skolan, bara att om man vill ändra på situationen är det bättre att sätta fokus på vad som kan göras istället för att älta det eländiga i evigheter. Det sätter samtidigt fokus på läraren, för vem är det som förverkligar de olika metoderna och idéerna? Inte är det skolministern eller Skolverkets personal, och inte heller alla välmenande aktörer runt omkring skolan.

Så låt mig berätta om ett intressant projekt där lärarna själva tagit initiativ till skolutveckling och själva sökt det stöd man anser sig behöva: lärana i Flens skommun, Stenhammarskolan (6-9 skola) , har ca 40 % elever med flerspråkig bakgrund. En del av eleverna har dyslexi, koncentrationssvårigheter och språkstörningar, så det är givet att alla elever inte når upp till de nationella målen. För att hjälpa alla elever att nå dem, startar man ett projekt som går ut på att hjälpa årskurs 8 och årskurs 9 elever med en kemiundervisning (kemin uppfattas som svår av eleverna), som kommer att satsa på multimodala metoder (bilder, rörelse, upplevelser), i hopp om att de erfarenheter man får från projetet ska tas tillvara och överföras till den ordinarie undervisningen på hela skolan.

En lärare kontaktade oss, dvs. Kemilärarnas Resurscentrum, och frågade om vi kunde hjälpa på något sätt. Vi tyckte det lät som ett väldigt intressant projekt och har sökt efter olika möjligheter att stöda projektet. Slutligen har vi landat i en modell där KRCs stöd kommer att ges i form av en initial enkät till lärarna om förväntningar, intresse och förståelse, följt av tre kursdagar(både ämnesinnehåll och metodik), förlagda till dels skolan, dels Stockholms universitet med distansstöd och kontinuerligt kollegialt lärande mellan kursdagarna, och en avslutande enkät för att jämföra situationen före och efter.
Under hela projektet har varje lärare givetvis sin ordinarie undervisning, men förväntas också ta in nya grepp, en ny metod, nya experiment osv. enligt eget val i syfte att förbättra elevernas förståelse och därmed prestationer.
Både lärare och elever skriver loggböcker, eleverna främst med dels egna, dels förhandsvalda begrepp, och lärarna noterar speciellt uppgifter om hur lärprocessen utvecklas, och diskuterar med sina kolleger om erfarenheter och idéer.

KRCs tre kursdagar kommer att satsa på formativt och språkstödjande arbete, men också på upplevelserelaterade experiment, som befästs genom koppling till teori och förståelse. 

Det fina med upplägget är att initiativet kommer från, och stannar hos lärarna. Vår uppgift blir att inspirera, och hjälpa till med att utvärdera åtminstone en del av de omedelbara resultaten, men lärarna själva ansvarar för vad och hur dom vill införa nya aspekter. En långvarigare uppföljning och analys av hur resultaten ska kunna implementeras på hela skolan kommer att göras i skolans regi. 

Planeringen av projektet kommer att presenteras på en internationell konferens i Jyväskylä, Finland (ECRICE, European Conference on Research in Chemistry Education).